Nu är det nog tredje inlägget jag gör om min avsky till Facebook! Jag började med att "rensa" min vänlista eller ja s.k vänner. Bara för att slippa vissa som ja inte ens fattar varför jag har. Jag blir alltid på något sätt uppstressad av Facebook, vet inte varför. Alla som får barn och älskar sina barn/män, allt ledsamt som händer, idioter som lägger upp en massa bilder på saker jag inte ens vill se: Ändå tittar ja!

Jag har alltid haft en viss avsky till korkade männsikor, det låter kanske lite taskigt och det e det nog med men ja tål bara inte folk som inte vill lära sig eller som skiter i vilket. Deras dumhet går ofta överstyr! Såna här folk finns det gott om på Facebook kan ja lova!!

Ja pratade med en tjej jag känner ifrån Stockholm, hennes styvbror hade försökt ta livet av sig pga av alla mobbning som alla höll på med mot han via FB. Det e ju fan sjukt!! Hur kommer man ens på tanken att mobba någon överhuvudtaget och sedan via FB?!

Världen är på väg till en sjuk överteknologisk tid där man kanske snart måste sätta foten och säga NEJ, ja vill inte vara med längre!

En liten tanke kring FB, tycker det är synd att det är så här för ja har en del vänner där som ja inte pratar med annars som bor världen över. Visst ja kan prata med dom via msn men det blir inte fullt samma sak. Får se hur jag gör, kanske säger jag upp det jädra kontot!

Jag har empt all form av jakt och har alltid haft. Ja tycker att människor som skjuter djur någonstans måste vara ganska kalla. Ja kan förstå att det ibland blir för "många" av någon viss sort och att man måste minska antalet men jag tykcer ändå att det är fruktansvärt hemsk. Jägarna säger ju att vargarna känner att det är något på gång och att dom är rädda. Bara tanken tycker jag är fruktansvärd, tänk att inte kunna gå trygg i sitt egna revir!

Det absolut värsta med jakten tycker jag är när människor står över vargen och stoltserar över att de skjutit en varg. Då är det vi människor som är dom värsta djuren som finns. Vi dödar för nöje, djur dödar för att överleva!

Vad tycker ni om jakten?

Igår kom Sverige demokraternas "reklam" lapp hem i brevlådan. Jag har läst allas, trots att ja redan bestämt vad ja ska rösta, så ja läste deras också. För det första är dom SÅÅÅ små människor som tror att de ska ändra Sverige till ett "svenskt" land utan invandrare och utan homosexuella. Hur ska dom lyckas med det undrar ja? De vill inte att någon överhuvudtaget ska få adoptera allra minst homosexuella och de ska inte heller få gifta sig. De vill inte ha någoot samarbete med USA och de vill gå ur EU. De vill helt stoppa invandringen och troligen slänga ut alla som inte är "hel" svenska med. Sånt här gör mig sååå arg. Jag tror bara att de i SD är rädda små skitar som är rädda för allt som inte "är som dom själva är". Har vi inte kommit längre 2010 än detta? De lever fortfarande på 1950-talet ju!

Åhhh... så nu fick ja avreagera mig lite. Visst, SD har någon bra punkt med, som att straff ska förlängas och att gamla ska få leva ihop. Men funkar det med ekonomin? Inte en enda gång i detta bladet tog de upp ex skolgång och inte mycket om jobb eller miljö. De skriver bara sånt som de tror likasinad vill höra och sen röstar folk på dom. Gud så sjukt. Vill vi leva i 1950 igen så kan vi ju åka till USA och bli amish!

Jag tror att det bor en liten ytälskare i alla personer, någonstans där inne. Ibland är vi så ytliga att ja nästan blir rädd, även jag är det ibland men en sak jag nästan aldrig gör, är att döma människor efter ytan, det första du ser är inte alltid det som finns inuti, kom ihåg det. Om alla människor bara tänkt så, så tror jag att världen hade kunnat bli lite bättre. Vi är ändå människor allihopa och  skapade på samma sätt!

Hur fasen klarade dom sig förr alltså? Alltså nu menar ja inte att låta så där överdriven men ja mena vid olyckor och när man va TVUNGEN att få tag i varandra. Hur fasen gjorde dom? Ja vet ju själv att man får panik om strömmen går i 2 minuter. Tänk då förr!!

När du vet att nån i din närhet snart kommer att dö, kan då din kropp förbereda sig för det? Alltså jag vet ju om det, fast tror ändå det kommer komma som en chock sen. Att se någon människa man tycker så mycket om försvinna är det värsta som kan hända en person. För är du själv sjuk då har du itne mycket till val men som anhörig kan du inte dö, inte springa iväg, inte låtsas som inget så vad gör man då?

Alla har vi väl människor i våra liv som betyder lite extra mycket... Jag tror att när man blivit av med nån man älskar då är man mer rädd om de som finns kvar. När jag förlorade min lillebror så kom ja på nåt sätt närmare min bror Fredrik. Jag blev ver rädd om han på nåt knasigt vis. Alltså klart va ja rädd om han innan med fast det blev på nåt annat sätt.

Jag har en pappa fast han är alkoholist och vi har ingen nära relation alls. Älskade honom så mycket när ja va liten fast det har föränrdrats rejält. Ja har alltid haft morfar som extra pappa. Han har alltid hjälpt mig och alltid brytt sig. Varje kväll funderar ja på hur det kommer vara utan han. Han har alltid ringt när ja e sjuk, alltid ringt eller kommit när ja e ensam hemma, alltid oroat sig och alltid brytt sig. Hur ska det bli utan han? Vem ska nu ringa? Vem ska nu komma med godis och grejer när jag e sjuk? Jag vet att ja e 25 år snart och kan kanske inte alltid förvänta mig att han ska komma med godis men GUD som ja kommer sakna det....

morfar och mami

Jag blir så jädra irriterad!!! Inatt har morfar varit sämre... för er som inte läst det innan har han bukspottkörtelcancer med spridning till levern. Han har aldrig innan varit sjuk, eller jo en gång för 65 ÅR sedan låg han på sjukhuset. Han har aldrig ätit tabletter eller nåt sånt. Bara haft influensa ibland som alla andra. Han har alltså aldrig haft hjälp av sjukvården etc.

Nu i alla fall inatt har han varit jätte dålig. Spytt blod & slem och inte sovit. Han hinner inte gå på toa då han e så svag. Inatt har mamma sovit där och hin och min moster har varit där i 2 veckor nu. Varje natt, varje timme. De har försökt klara allt själva fast det går ju inte hur länge som helst. Sjukvården är där på morgon och kväll och sätter dropp, det e allt de gör. Inget städ osv. Fast nu hade mamma ringt bort till hemmet då morfar har en plats där som väntar, fast nu hade de gett den till nån annan. Så nu kan han ändå inte komma till hemmet förrän kanske måndag!! Sånt gör mig så irriterad....!!! När man hela livet har skattat och allt sånt så borde man som gammal ha lite rättigheter! Fast så e det inte längre... staten bryr sig inte om dom gamla. De ska ju ändå snart dö. Det e fruktansvärt hur det kan vara. Gamla som e friska som inte ens får bo ihop! Det e ju sjukt!!!

Satan va sur ja e nu....